tisdag 31 januari 2012

Hagbyte


Tjerna fick låna Peppers hage en stund i helgen...

The girls borrowed Peppers pasture for a while this weekend.

söndag 29 januari 2012

Tömkörning






Jag orkade i alla fall följa med och fota medan Mariah tömkörde Pepper (som skötte sig väldigt bra) och han fick tom tölta lite på töm. Men det finns isfläckar. Jobbigt blev det när Mariah började begära sluta av honom - det är bara andra gången han utför det. Trots det försökte han utföra de konstiga sakerna människan begärde av honom.

At least I had energy enough to photo while Mariah ground drew Pepper (that behaved very good). He even gaite a little, but there was patches with ice so it had to be slowly and with a good knowledge about what areas to avoid. It got hard when Mariah asked for quarter in - it is only the second time he does that - but he did fine trying to obey the strange human orders.

lördag 28 januari 2012

En hingst i sina bästa dagar


När Pepper kom ville jag ha kadaver disciplin, han skulle lyda och veta sin plats. Han är ju hingst. Det blev särskilt viktigt när han efter att ha återhämtat sig ett par veckor började nafsa lite, började komma för nära in i min komfortzon. Så det var stanna, backa mest hela tiden från marken - särskilt om han överträdde någon av gränserna. Inget kul alls tyckte Pepper efter ett tag och började snarast ifrågasätta mera. Percy däremot fick lov att göra samma saker - hon är så undergiven, barnslig och söt. Och sto.

Sedan började jag tänka (och diskutera med Mariah). Är han inte främst häst? Han vill också få komma upp ibland och mysa, få bara vara. När jag intog den inställningen blev han inte ett dugg sämre - snarast bättre. Det blev inga maktkamper mellan oss för innan var det jag som triggade dem. Däremot inte sagt att han får gå in i min zon som han vill - bara att det blir en annan, mjukare sorts tillrättavisande. Som jag upplever fungerar lika bra. Vi har kul ihop. Egentligen handlar allt om min attityd.

Ju mer jag har använt detta synsätt ju mer ser jag hur han egentligen inte ifrågasätter - vilket jag redan hade känt innan. Inte ens när han stegrade i lina för mig var det en maktkamp. Snarast lek eller ett sätt att försöka komma undan, komma ifrån den dominanta, hotfulla människan. Inte heller ren flykt, en stegring i andra änden av grimskaftet där han varken kommer emot mig eller går från mig. Trots det är det så klart inte ok, vilket han också fått veta.

Ju längre tiden går, ju mer ser jag Emil i Lönneberga i honom - han kikar under lugg och ser vad han kan hitta på. Särskilt nu när underlaget inte varit lämpat för honom att springa på i hagen. För han har koll på var han sätter hovaran och leran som frusit och den kuperade terrängen i hans hage gör det svårt att göra annat än skritta. Så då gör han inte det. En klok häst. Fast vad ska han göra med alla energi? Det vart förra veckans test med mig där han lugnade sig efter att han sprungit, där han egentligen var lugn där han visste att han alltid skrittade. En energiexplosion där han visste att det var ok, där det fungerade. Idag var det samma sak - fast nu fanns en hel vecka uppladdad i hnom - min sjukdom har förhindrat allt (och gör fortfarande). Så en kompis skulle rida honom, jag varande för hur han varit förra veckan. Idag ville han däremot tveksamt framåt - idag var det bara uppåt som gällde. Balanserat ställde han sig snyggt på bakbenen och gick några steg! Däremot var det helt ok med en älg som jagades av hundar ett par hundra meter bort. Ryttaren valde att sitta av efter ett par vändor på detta sätt - helt förståligt. För underlaget var inte helt hundra - kan det varit därför han valde uppåt istället för framåt? Eller har han bara haft en vecka på sig att tänka ut nya idéer?

Så klart kan det vara smärta, utrustning som inte passar. Men detta sker bara på vissa ställen, inte kategoriskt. Mycket mer Emils hyss bakom än något annat. Jag hoppas att jag snart är så friks att jag kan sitta upp. Och att hagen blir bättre att röra sig i så energin kommer ut på andra sätt.

Mitt sätt att se på det hela kan så klart anses farligt och dumdristigt. Men hittils har det alltid fungerat så med hästar att om jag inte uppfattar att jag hotats, uppfattar det som att jag har förlorat en strid så har jag inte det - då ger jag inte hästen de signalerna. Så klart kan det trigga till än värre och farligare beteende, men jag har inte sett det från marken ännu - där har det blivit bättre. Från ryggen tror jag att det bara är en slump det som skett. Det gäller bara att det inte blir ett befäst beteende. Så, nu har vi planer för att bli av med energin - så gott det nu går och på ett sätt så att han inte behöver bära på en människa.

Och nästa gång det blir uppsittning på herrn blir i dagsljus av mig när jag mår skapligt. På en häst som har fått rasta av sig dagarna innan. Dessutom vet jag nu att han verkar vara vettigt balanserad på bakbenen - det ser man ju inte när man sitter uppepå. Viktigast av allt är att han inte lyckas skrämma mig nästa gång - inte hur länge eller vad vi gör - bara att det blir positivt. Marginalisera hans stegringar så mycket som går så att han inte känner att de ger något och berömma det han gör bra blir min taktik. Han är trots allt en väldigt grön häst som rest långt och hamnat i ett helt nytt sammanhang.

Nu, när han börjar komma i sitt livs toppnivå byter han ägare, land och blir ensam kung på gården. Inte konstigt om det sätter sina spår. I övrigt är han ju ko lung och jag känner att vi går långsamt framåt. Jag önskar att allt vore perfekt direkt - men så är det inte och det är bara att acceptera. Jag vet att jag har en härligt häst - vi ska bara bli lite mer samspelta.

fredag 27 januari 2012

Disputation

OK, jag är helt färdig - och borde iväg på fest. Min mans disputationsfest. För idag blev han äntligen klar med doktoreringen (inom flygplansdesign)! Jättekul, men eftersom min förkylning inte gett sig ännu har dagen varit jobbig.

Papper från Skatteverket har kommit där de inte tycker att mina skäl är tillräckliga vid överklagan. Ska kolla mer på det imorgon eller övermorgon - idag är inte dagen.

Mariah ska ha arbetat hästarna och imorgon finns också hjälp inbokad. Skönt - jag verkar ju aldrig bli bra. Med lite tur ska jag ta mig dit och titta på lite....Första gången denna vecka i så fall.

OK - I am done - and should be heading for a party. My husbands dissertation party. Today he finally finished his doctorate (in airplane design). Wonderful, but as my cold is still there it has been tiring.

I got papper from the tax authorities today - the didn't like my complains. Have to deal with that another day. Today is not the day.

Mariah has worked the horses today and tomorrow the horses shedukle is planed as well. I really appreciate that - I never seems to be well enough. But maybe I am good enough to go there and watch. First time this week if that happens.

onsdag 25 januari 2012

Percy liten




Jag fick de här bilderna från Percys tidigare ägare och fick lov att lägga dem här:

I got those pictures from Percy's previous owner and was allowed to put them here:

tisdag 24 januari 2012

Försäkring och betalning


Igår kom inbetalning till hästarnas försäkring. Inte förrän de kom till Sverige och besiktigades har det gått att A1 försäkra dem. Döm om min förvåning när BÅDA fick reservationer för hältor och ny besiktning krävs. Den tredje sedan jag köpt dem i så fall! Lite telefonerande gav att det berode på att longering inte hade utförts - vilket veterinären strök då han inte tyckte underlaget medgav det. Till slut kom vi fram till att enbart longering kan utföras på Pepper om det sker inom en månad från besiktningen. Jakten på veterinären har därför påbörjats igen. Percy behöver inte göras om eftersom hon var så ung. Så, det verkar lösa sig relativt smidigt - måste ju ändå ha ut veterinären för nästa grundvaccinationsspruta.

Idag betalade jag även för Påskharen, mitt andra sto. Nu är bara frågan om allt blev rätt. Det känns som ett lotteri varje gång man gör det, men hittils har det gått bra. Det spelar ingen roll om jag gör det själv via internetbanken eller går in till bankkontoret. Men, eftersom Påskharen ska betäckas kommer hon inte förrän i sommar/höst. Mer info om henne senare när det börjar närma sig...Nu blir det bara en bild.

Förkylningen - om möjlight är den ännu värre idag - vet inte hur många år det är sedan jag hade något liknande...

Yesterday I got the bill for the horses insurance. I couldn't get them in the best insurance group (that covers more than sudden death, fractures and colic basically) untill they got to Sweden and had a Swedish pre-purchase exam. The company gave me a surprise thou as BOTH horses (after Swedsih pre-purchase exam) got reservations for lameness and a new exam was demanded to clear the reservation. The third examiniation since I bought them in such case! Some phone calls gave that because longing wasn't done during the last exam the horses got this reservation. The vet didn't loung them as he thought the ground wasn't good enough. Finally we agreed that Pepper needs longing - but can get just that if done within a month from the first exam. As Percy is so you she doesn't need to be lounged.. So I have started hunting the vet again and plan to have him do the second vaccination shot at the same time. Seems to be a rather ok solution after all.

Today I payed for "Påskharen", my second mare. Now I just wonder if all turned out right. It feels like a lottery each and everytime - regardless if I do it myself on the internet bank (nearly feels better) or walk into the bank office. But so far it has always worked out fine. "Påskharen" is not arriving until sumer/autumn as she is going to be breed before departure. More info about her later when it gets a little bit closer...Now I just add a photo of her.

The cold - if possible I feel even worse today - I don't know how many years since I had something like this...

måndag 23 januari 2012

Förkyld, ridning och hovslagare


Igår kväll slog förkylningen jag haft i en halv vecka till med full kraft - så detta inlägg blir kortare än vad jag egentligen tänkt...

Igår red jag Pepper på åkern igen. Det hade precis snöat och tydligen steg det honom åt huvudet... Skritt var en gångart som han helt glömt hur den utfördes. Däremot allehanda tölt och galoppvarianter och språng över osynliga hinder (eller jag såg dem i alla fall inte) var inga problem. Hundarna triggade honom ännu mer och kornas vattenkoppar tänkte äta honom... (Väldigt olikt honom att tycka så). Efter att ha fått igenom mina vilkor till viss del lydde jag Annettes råd och lät honom springa lite. Härlig galopp har han i alla fall, även om jag inte precis slappande av. Efter något varv runt hagen i tempo lugnade han sig och vi gick hemåt. Annette stod mest i mitten och tyckte att han såg ut som svarta hingsten... Som någon sa - det har varit hårt i marken länge och antagligen har han inte rört sig som han borde och snö verkar trigga herren...

Calinka och Percy tog en skritttur - Percy med träns och gjord runt magen. Inga problem!

Idag var det äntligen dags för hovslagaren. Calinka fick nya skor och Pepper och Percy verkades. Hovslagaren gillade Pepper skarpt - särskilt att han var så trevlig trots att han var hingst. Percy har känts osäker på att lyfta fötterna och för att hovslagaren skulle bli en trevlig upplevelse fick hon en lite dos lugnande (se bild). Bättre att allt flyter smidigt än att man får bråka tänkte vi. Till nästa besök har ju Percy hunnit tränas ännu mera och förhoppningsvis behövs det inte då.

Nu ska jag bädda ner mig - näsan rinner oupphörligt, jag har börjat hosta och jag hör inte på höger öra. Konstigt nog har varken man eller barn (ännu) blivit skrämda och sprungit ut ur huset vid anblicken av mig. De måste vara blinda, min spegelblid skrämmer mig! Undrar om resten av veckan blir vila för hästarna?

Yesterday evening the cold that I have had for half a week struck with full force. Therefore this post is shorter than I intended...

Yesterday I rode Pepper on the field. The snow had just fallen and apparently that got to his head... Walk was a gait he didn't recognize but he showed a lot of other possibility - gait, canter, jumping imaginary jump (or at least I didn't see them :-)) The dogs got him even more excited and the cows water suppliers wanted to eat him alive! (Not really his usual way of behaving). After I got him to listen to some of my demands I followed Annette's advise and let him run a bit. I discovered that he has a nice canter, even if I didn't really relax. After one round or so around the field he calmed down a bit and we walked back home. Annette stood most of the time in the middle of the field commenting that he looked like the Black Stallion... But, as someone said - the ground has been really hard for days and he had probably not moved around as much as necessary. Then topped with the snow that really seems to make him excited...

Calinka and Percy took a walk - Percy wear the bridle and the ground driving girth. No problems!

The farrier finally came today. Calinka got new shoes and Pepper and Percy got a trim. The farrier really liked Pepper - and that he was so nice and a stallion! Percy has been insecure about lifting her feet and as we wanted her to think the farrier is a nice guy we drugged her a little (see pic). Better that everything works nice and easy instead of fighting. For the next visit we have had plenty more time to train!

Now I am going to bed. My nose don't stop dripping, I have started to caught and I can't hear on my right ear. And it is strange that my husband and child hasn't been afraid of my appearance and run out of the house in horror. They have to be blind - my mirror image scared me! Wonder if the horses schedule for the rest of the week is vacation?

lördag 21 januari 2012

Microchip

Idag vart det då äntligen chipmärkning av hästarna. Pepper var ko lung inne på stallgången, men Percy tyckte att det var jobbigt att vänta i boxen. Andra dagar har det varit tvärtom... De skötte sig i alla fall bra och jag tror chipmärkaren blev imponerad av Peppers lugn. Nu har jag ordnat färdigt med papprena - bara att passera brevlådan imorgon. Hoppas bara allt blivit rätt ifyllt - kändes inte som om något av alterantiven riktigt stämde med min situation...och om jag inte fyllt i rätt får jag betala extra för det. Jag måste även skicka med registreringspapperena från USA och på internet står det att de kommer att arkivera dem. Absoulut inte emailade jag dem för att säga - de är väldigt viktiga inom rasen. För säkerhetsskull har jag skickat med ett medelande som säger det samma. Hoppas bara att det nu fungerar!

Själv blev jag mest imponerad över att Percy utan minsta tvekan följde med över bron för fotografering. Minst nöjd är jag med att jag inte hann rida Calinka - förhoppningsvis går det imorgon.

Today the horses finally got their microchips (they have to have them to get passport that is forced by law). Pepper was super cool in the stable while Percy couldn't relax in her stall. Other day it has been the contrary... Both did fine and I think the "microchiper" was impressed by Peppers calm attitude. Now I have filled in all the papers and just need to post the envelope. I just hope that everything is filled in right (otherwise they'll charge me extra). No situation really seemed to fit my situation. They also need the registration papers - in the website it says that they will archive them. I emailed them to tell that is not an option with the RMHA papers - I need them! I have also attached a not with the documents stating the same. Just hoping for the best right now.

Today, I was most impressed with Percy that without any hesitation walked straight across the bridge to the castle to have her photograph taken. I am least impressed with that I didn't manage to ride Calinka. Hopefully that is going to be possible tomorrow.

Söta Percy III

I dag tog vi kort på söta Percy eftersom vi inte hann med det förra gången. Omgivningarna var vackert frostnupna, dessvärre blev även fingrar och ansikten detsamma efter en stund. Percy var superduktig, speciellt imponerade blev vi av att hon gick över bron till borggården som om hon aldrig hade gjort något annat. Fler bilder kommer...

Last time around we didn't have time to take photos of Percy, so we devoted today's photography session to her. The surroundings were beautifully frost-bitten - unfortunately our fingers and faces ended up the same way after a while. Percy behaved beautifully, especially when asked to walk over the bridge to the courtyard. It was as if she'd walked over it a thousand times. More pics later...

Percy på bron/Percy walking over the bridge




fredag 20 januari 2012

Klyftiga Pepper

Idag var det Peppers tur att jobba. Men inte tänkte han stå vid stallet inte. Och att hämta honom vid lösdriften är en ganska kort, men tråkig väg genom hans hage. Så, jag ropade men ingen Pepper kom. Då gick jag genom tjejernas hage och fick syn på honom. Från min sida förstod han att jag ville att han skulle gå runt stallet och bort till grinden - så det gjorde han. Smidigt!

Tömkörning stod på schemat och han jobbar allt bättre - men konstigt var det när jag bad om högre hastighet än skritt... Lite stelt och svårt att hålla ett tempo som jag kunde gå behagligt till. Men det kommer - formen är redan nu bättre.

Tjejerna var dessutom sugna på uppmärksamhet även de och hängde vid stallet hela tiden jag var där - Calinka väntade mig tom vid grinden när jag kom.

Today was Peppers turn to work. But he was not at the stable. To get him at the shelter is a short but boring way to go. I tried to call to him, but he didn't show up. So I walked thru the girls pasture and found him at the shelter. While still in the girls pasture I got him to understand that I wanted him to go to the gate. So he walked the road by himself - on the other side of the stable. Clever!

Ground driving was on his schedule and he works better and better. But he thought it to be slightly strange when I asked for something more than a walk. He felt a little stiff and had problems to keep a sped where I could walk. But he is getting there - each time he is improving.

The girls craved for attention and stood close to the stable all the - Calinka even waited at the gate when I came.

Det är mörkt ute






Sjukhusvistelsen har inte gjort senaste tidens sömn bättre och i kombination med en förkylning som precis brutit ut är jag inte jättepigg. Med ett stort suck släpande jag mig mot stallet igår kväll klockan åtta. Väl där skrittade jag en halvtimme på Calinka och tog Mika på släptåg så att hon skulle få någon promenad. Jag uppskattar att rida Calinka ännu mer nu än tidigare. Inte för att jag inte gillar de andra, men för att hon är en gammal, stabil häst som man vet var man har.

Tillbaka i stallet vill Percy verkligen ha uppmärksamhet så jag tog med henne in. Innan vi kom in testade vi att gå upp på pallen och hon fixade det! Duktig tjej! I stallet provade jag att raspa Percys fötter väldigt lätt för att förbereda inför hovslagaren. Hon tyckte dock att hon kunde stå på bakbenen och jag bära hela hennes framdel. Det hela löste sig utan några större fajter och sedan stog hon bättre än vad jag förväntat mig. När vi ändå var i farten fick hon på sig longergjorden - hon reagerade inte ens när jag slängde den över ryggen eller när jag spände gjorden. Jobbpasset slutade med kraftfoder medan hon hade gjorden på sig. Däremot blev hon lite otålig när hon inte fick komma ut direkt - hon ville ha aktion!


..och tröttheten? Den blev som bortblåst bara jag kom igång i stallet. På vägen hem vid tiotiden hade jag mer energi än tidigare under dagen.

Bilder/Pictures
Calinka, Mika och jag på tur i pannlampans sken. /Calinka, Mika and I walking along in the shade of the head lamp

Percy var så nyfiken - och kunde inte stå still Percy was soo curious - and couldn't stand still


Percy äter med tömkörningsgjorden på sig. Percy is feeding with the ground driving girth.


Lampan på stallgaveln är underbar - och det är tre hästar i bild. The lamp on the stable is wonderful. Did you recognize all three horses?

Hälsade så klart även på Pepper. Den välkända rosa mössan används förresten fortfarande... Of course I talked with Pepper as well. The well known pink cap is still in use...


The hospitalization has not my sleep lately to improve and now combined with a cold I am not extremely energetic. Sighting I went to the stable yesterday evening at eight. I got Calinka out for half an hour walk and Mika joined us to get her walk. I appreciate Calinka even more now. Not that I don't like the others, it is more about getting on an old, well schooled horse that you know what you can expect from.

Back in the stable Percy really wanted some attention so I brought her in doors. But before that I tried to get her to step up on the "bridge". And she did! Good girl! In the stable I tried to trim her feet slightly to prepare her for the farrier. She thought that she could stand at her hind feet while I carried her front... But it solved pretty easily without fighting and then she stood better than I had expected. When we was working I got the ground driving circling around her - she didn't react a bit when I tossed the thing on her back or securing the girth. We finished by giving her some grain with the girth on the back. Then she got rather restless and wanted something to happen.

And the tiredness? As I got started in the stable it all got better. On my way home I had more energy than before.

Shopping




Igår fick sonen lämna sjukhuset så medan far och son åkte hem stannade jag på apoteket och mataffären för att kunna laga rätten som efterfrågats - "fläsk(pann)kaka". När jag ändå var i farten fick det bli lite grejer som jag tänkt på ett tag... En yogaboll till Pepper (för att se om han kan uppskatta det som leksak). Nu ska jag bara lyckas pumpa upp den... Gillar han den kanske det blir en riktig hästboll om denna inte håller, men Biltema hade en bra budgetvariant för att testa konceptet med...

Kokosolja är visst tänkt att laga mat med, men Mariah och internetforum gör gällande att det ska vara mirakelmedel för att hålla man och svans tovfria och inte slita på taglet som en del andra produkter. Nu har jag köpt en burk i hälsokostaffären att prova. Vi lät bli den smaksatta...

Jag hoppades att Hööks hade fått in vårens kataog, men hittade istället saker på 75% rea. Två bra byttor att fodra kraftfoder i. Dessutom hade hövågen jag letat efter hela hösten äntligen kommit in - även om den inte var på rea.

Yesterday the son could leave the hospital and while father and son headed home I headed for the farmacy and some food. Fläs(pann)kaka hade been requestet a couple of days (a type of thick pancake made in the owen and with some meet in it). As an anyway was on the way I stopped to buy a "yoga ball" for Pepper (to see if he likes to play with it) Now I just need to fill it with air... If he likes it I might buy one of those "horse ball" if this one is torn but Biltema had a good budget version so I can se if he likes it at all...


I heard that coco oil is supposed to be used in the kitchen, but Mariah and internet forums also told me that I makes wonder for mane and tail. It is supposed to untangle it without destroying the hair as some other products do. Well, I bought a can in the store to try it out. I took the non flavored one...


I hoped that Hööks had got their spring catalog, but instead I found two feeding trays at 75% sale. And, they had finally got the hay scale that I have been looking for all autumn.

onsdag 18 januari 2012

Veckan som gått


Det har blivit alldeles för lite skrivit denna vecka - mest för att sonen ligger på sjukhus sedan i söndags. Lunginflammation, som nu äntligen verkar börjar ge med sig. Hästarna har hunnits med - men inte riktigt så mycket som jag kanske önskas. Tur att Mariah kunde ta ut Calinka idag och hjärnjobba Percy. Själv hann jag upp på Pepper och skrittade någon halvtimme. I mörkret, med pannlampa och snöfall. Han kände sig redan tryggare med mig ombord och jag fick till och med sitta upp från pallen. Duktig kille!

Fick precis nyss mail om att min lilla Påskhare är certifierad. Härligt! Längtar tills hon kommer hit (men i övrigt finns ingen anledning för tiden att öka tempo, det går fort nog ändå).

Har även lyckats få in papprena till Länsstyrelsen om §16 tillstånd - det tog en evighet innan jag fick alla intyg från utbildningar som jag behövde bifoga.

...så jag känner att nu får det bli soffan en kort stund innan det är dags att sova - idag är det maken och sonen som bor på sjukhus och jag som är ensam hemma.

It has been all to less written here lately. Mostly because the son is at hospital since Sunday. A pulmonia that finally is starting to get better. The horses had got food and water - but a little bit less exercise than I planned. Good thing is that Mariah passed by today and gave Calinka some work and some brain work for Percy. I found time to get Pepper out for half an hour of walk in the darkness, snowfall and with the head lamp to assist us.He felt more secure with me already and I even managed to get on from the mounting block. Good boy!

Just recently I got an email telling that "Påskharen" is certified. Wonderful! I can't wait until I get her here! (But in all other aspects I really don't see any reason to rush the time).


I have also mailed the papers for the §16 permission to Länsstyrelsen. It took ages to get all certificates from the educations that I have and that I needed to attach.

...now I fell that I'll have a short break in the sofa as the husband and the son is the ones sleeping in the hospital today. Then I have to go to sleep as well.

Mer Pepper


lördag 14 januari 2012

Stilige Pepper

Fler bilder kommer, jag måste bara ladda ner och gå igenom alla hundratals som jag och min sambo Pontus tog. Visst är det en stilig kille, det här!

More photos coming soon, I just need to download and go through the hundreds of pics my partner Pontus and I took of Pepper. Such a handsome fella!



Alla jobbade






Maggan och jag tog ut damerna på en halvtimmes promenad. Calinka såg inte halt ut så jag satt upp och Percy fick promenera med. Fast hon fick träns på sig för första gången. Inget problem, lite tuggande först, men snart gick hon som om hon aldrig gjort annat. Maggan sa att om det var något Percy tyckte var lite obehagligt kom hon närmare och hade nog helst krupit upp i knäet på Maggan. Utan att vara oförskämd, bara hennes sätt att söka stöd. Sötnos!

Pepper fixades iordning och så fick han följa med upp till slottet för fotografering inför kommande hemsida. Mariah och sambo dök upp med kamerorna i högst hugg. Fotografering var inte Peppers favorit - eller om han gillade slottet på nära håll. Helst ville han stå på mig och bitas. Inte riktigt min tanke om det hela. Men, jag tror faktiskt att det var hans sätt att söka stöd, även om det blev lite felvänt. Vi får jobba på kommunikationen och att lära känna varandra för att slippa sådant. Både före och efter uppförde han sig nämligen exemplariskt. Ska bli kul att se fotona...

Tyvärr blev ljuset för dåligt så stona hann inte fotas. Däremot hann jag äntligen sitta upp på Pepper. Inga problem, det svåra var bara att parkera honom nära uppsittningspallen. Sedan var det precis som jag mindes. Han är väldigt vinglig och svarar inte riktigt som han ska på hjälperna ännu - som en väldigt grön häst. Men, det kommer att ge sig även om jag insåg att tömkörningen nog kommer att vara bättre för hans dressyrskolning den närmaste tiden. Ridningen får bli ut i naturen för att stärka leder och ligament i skritt.

Maggan and I got the ladies out for half an hour. As Calinka didn't look lame I got on her back and Maggan and Percy walked behind. And Percy got a bridle on for the first time. No problems at all, she just chewed a little on the bit, but then she just didn't bother. Maggan told me that if Percy got a little insecure about something she got up close to her; she probably had preferred to get into Maggan's lap. However, it was not in a disrespectful way, just Percy that wanted to get support. Sweetheart! Sadly the sun got to low so we didn't get any time to photograph the mares.

Pepper was prepared and we brought him along to the castle for photographing. Need some photos for the webpage that is prepared. Mariah and her boyfriend came with their cameras. Photographing wasn't Peppers favorite - or if it was the castle environment he didn't like. He preferred to nearly stand on me and nip. Not really my idea about how it should be. Some think made me wonder if it was his way of searching support as Percy did earlier with Maggan. Before and after he behaved perfect, but as soon as I tried to take a step back and get out of the picture he came along (even if I told him to stay) and tried to nip when corrected. As we learn to know each other better I think this is going to get better. I look forward to see the photos...


BUT finally I got possibility to ride Pepper! There was no problems, just like I remembered him. The only problem was to get him close to the mounting block. He is rather unstable in his way of going, like a really green horse. But he just needs some time, but I realized that ground driving probably going to be the best way to school him in dressage right now. While saddled up, we are going to work on strengthening ligaments and tendons, hacking out in walk.

torsdag 12 januari 2012

WOW!

WOW 1 Mariah har uppdaterat bloggens utseende. Jag är så nöjd!

WOW 2 Percy, Mika och jag gick på promenad i mörkret igår med pannlampa. Percy var som en 20 årig häst och reagerade inte på något.

WOW 3 Pepper tömkördes idag. Han var en helt annan häst att ta in i stallet och ljuvligt fin att tömköra. Till och med formen blev bättre än sist (även om det finns mer att göra på den fronten). Att arbeta är (tydligen) nyttigt för herren.

WOW 1 Mariah has updated the blog. I am so content!

WOW 2 Percy, Mika and I tooka walk in the dark with the head lamp yesterday. Percy behaved as a 20 year old horse, not spooking for anything.

WOW 3 I ground drove Pepper today. He was a totally different horse in the stable and delightful to ground drive. Even the frame got better (even if we still have more to work with). Apparently work makes him good.

onsdag 11 januari 2012

Stamtavlor


Idag kom äntligen, tillslut Percy's stamtavla. Peppers kom för ett par veckor sedan men Percy's blev kvar på Long Island. Konstigt att hästar behöver ha pass för minsta transport i Sverige, men om de åker över halva klotet går det bra ändå...

Today, finally, at last, Percy's papers came. Peppers papers came a couple of weeks ago, but Percy's got stuck at Long Island. Strange that horses need passport for the smallest transport in Sweden, but when traveling all around the globe it is not necessary...

tisdag 10 januari 2012

Tömköring och hälta

För några dagar sedan undrade min tränare om jag inte skulle tömköra istället för att rida eftersom det nu alltid var något som bråkade när jag skulle upp på ryggen. Jag hade tänkt tanken, men utan instängslad ridbana och med en häst som troligen aldrig varit med om proceduren kändes det ändå tveksamt att ge sig på i mörkret. Jag har respekt för tömmar - även om jag verkligen gillar att tömköra.

Men, igår provade jag tömkörning! Det börjar kännas som om Pepper verkligen behöver jobba och att han blir less på den disciplinträning vi hållit på med. Det blir väldigt lite positivtränining med beröm - nästan bara korrigering. Trots allt vill jag att han ska tycka att det är kul att jobba med mig. Så, när Mariah kunde följa med tog vi pannlampan och gav oss iväg till en hage ett par hundar meter bort. (Därav blev det inga bilder - det får duga med en från i somras när Mariah tömkörde Calinka) Pepper var kanon på promenaden till hagen - disciplinträningen verkade ha gjort nytta! Väl där fick Mariah gå före med honom i grimskaft och så började jag försiktigt ta kommandot via tömmarna. I det stora hela skötte han sig ypperligt - och så snygg han var! Både Mariah och jag fick en intensiv längtan efter att rida honom...

Efter en liten stund släppte Mariah loss honom - precis när hon skulle göra det kom en stor timmerbil med släp på den lilla vägen 10 meter bort. I full fart. Pepper stod still. Väl loss jobbade vi vidare. Det blev bara träning i att kommunicera - han tycker det är lite konstigt att gå framåt, är inte riktigt med på mina smackningar. I USA "pussade" man ofta mer fram dem. Dessutom bröajde han backa några gånger och kom i fel position till mig och tömmarna. Men, han reagerade minimalt på tömmarn, är jättemjuk i munnen och tuggade fint på bettet. Däremot måste vi jobba mer på formen - han höjer huvudet för mycket, får inte med ryggen och vågar inte riktigt komma fram till bettet och ta stöd. Framåt - neråt kommer att behöva jobbas på istället för den höga "tävlingsform" han försökte sig på. Den orkar han inte genomföra ännu.

På väg mot stallet ledde Mariah Pepper - tidigare har han varit väldigt snäll då. Men inte nu - han gick hela tiden in i Mariahs privata sfär och respekterade inte henne helt. Precis som han gjort med mig tidigare. Det positiva är ändå att han skötte sig så bra med mig idag- bevisligen har träningen gjort nytta. Men, helt klart har han koll vem som håller i snöret.

Efter Pepper fick damerna komma in. Calinka var lite grinig - behövde uppmärksamhet och jobb trodde jag. Percy skötte sig utmärkt och lyfte alla fötterna bra - första gången jag gjort det sedan böjprovet. Hon är så söta den lilla flickan! Calinka skulle få flåsa lite, broddades och sadeln kom på. Att sitta upp på henne är som att sätta sig i en favoritfåtölj. Fin i uppvärmningen, men så fort vi började trava kändes hon halt. Och tyvärr verkade det inte vara den markering hon kan drabbas av som beror på att hon har vilat; den som släpper när man börjar jobba henne. Vi hittade inget som förklarade hältan, bara ett långsmalt sår på det drabbade benet. Kanske har hon slagit sig (det finns stenar och stockar så det räcker i hagen), kanske har hon sträckt sig. Igår var hon ok när Mariah jobade henne för hand, men nu får hon vila några dagar, en vecka så får vi se om det skett någon förändring.

Some days ago my trainer wonder if I shouldn't ground drive instead of ride as it always seemd to be something in the way to get on Peppers back. I had thought about it previously, but working in the dark, without a fenced in arean and a horse that probably hadn't the experiance of ground driving didn't seem very tempting. I respect long reins - even if I really like ground driving.

But, today I tried to ground drive! It really feels as if Pepper need to work and that he is getting bored by the dicispline training that we have done so far. It becomes to less positive reinforcment and to much negative. I want him to enjoy working with me. So, as Mariah joined me to that stable we took the headlamp and headed of th a pasture a couple of hundred meters away. (That's why there is no pictures - but I had one from this summer when Mariah is ground driving Calinka) Pepper followed me perfectly - the discipline trainge seemd to have worked! At the pasture Mariah took over the leadrope and I started slowly to show him the way with the reins. Over all he did great - and looked gorgeus. Both Mariah and I got an intstant ache to sit on his back.

After some time Mariah set him free - or as she was going to a big truck filled with timber drow by and the road just about 10 meters away. And he didn't go slow. Pepper just flicked his ears. Without the lead rope Pepper continued to work well. We traing communication - he thought moving forward was a little bit strange, apparently I don't give the right "american kissing sound". Sometimes he got confused, backed a littel and got in a wrong position accoring to me and the reins, but we easilyb worked it out. He was really soft in the mouth and chewed nicely at the bit.But, we have to work more on collection - now he raises the head to mucj. The neck gets a nice arche, but he getts behind the bit, drops the back and don't want to get support from the bit. We need to work round and low, not the high "competetion" posture that he now tries to do. He don't have the muscles to support that frame jet.

Heading back to the stable Mariah took over the lead rope. usually Pepper is very gentle then. But not now - he constantly got into her personal space and didn't really respecet her. The same as he did to me earlier. The positive thing is that he worked so well with me today - the training seems to have worked. But, apperently he really knows who is in holding the lead rope.

When Pepper was ready the ladies got their attention. Calinka was a little grumpy. I thoguth that she needed som attention and work. Percy behaved perfectly and even lifted all her feet well. Last time we lifted the feet was and the flexion test and she didn't like that a lot... She is such a sweet girl! Calinka got spikes in her feet a saddle on her back and was schedule to canter a bit. To get in the saddle of Calinka is like getting back in a favorite chair, I just enjoyed the feeling. She felt fine while warming her upp in the arena but as soon as we left it and started to trot she was lame. And it didn't seem to be the slight lameness that she can get when she hasen't been worked proberly and that disapperas with work. We couldnät find anything that would explain the lameness, just a small wound ont he same limb. But no heat and no pain. Maybe she has hit herself, ther is a lot of small rocks and trees in the pasture, maybe she has slippered as she hasen't had spikes and it has been a little icey lately. She was ok yesterday when Mariah worked her, but now she has to rest a couple of days, or a week and then we see if things has changed.

måndag 9 januari 2012

Det blir inte alltid som man tänkt


Söndagen var vigd åt hästfotografering inför hemsidan som Mariah ska ordna med. Dagen var vald eftersom vädret skulle bli fint och vi skulle vara tre personer som kunde hjälpas åt. Och allt blev precis så där bra - förutom att jag innan solen ens gått upp och börjat gnistra i snön hamnade på sjukhus med sonen. Förkylningsastman slog till igen utan förvarning...

Såja, hade vi kunnat komma iväg hade det nog blivit underbara bilder, Calinka hade fått motion och troligen hade jag suttit upp på Pepper. Nu blev det en snabbare vända till stallet när ljuset redan började avta och även om Pepper fick komma ut och jobba en stund blev det inte av att sitta upp. Och så klart blev det inga kort. Istället satt jag och författade det sista på brevet om omprövning i ärendet att få starta företag omkring mina hästar när sonen somnat på sjukhuset. Även det skulle ha blivit klart under dagen och hamnat i brevlådan, men nu fick det vänta till idag.

I alla fall är vi alla hemma och mår bra (efter ett dygn på sjukhus). Det är bara frusterande när det hela tiden kommer saker emellan som hindrar att man kommer vidare. Nåja, det är bara att ta nya tag och vara glad för att det inte var något värre.

Sunday was dedicated to make photos for the home page that Mariah is going to make. The day was chosen as the weather should be beautiful and we were three persons to arrange it. And everything turned out to be that good, except that even before the sun even rose and started to glitter in the snow I got to hospital. "Cold asthma" struck my son again without warning.

So, it could have been wonderful pictures, Calinka could have had worked in the snow and probably I had got on Peppers back. Instead it became a rather fast visit and even if Pepper got some ground work I never made it on his back. And of course there was no photos. Instead I wrote the last words in my complaint to the authorities about their denial of starting a company around my horses when the son had felt asleep at the hospital. Even that should have been done during the day, and been put in the mail but it had to wait until today.

After all we are all at home (after one day in hospital). It is just so frustrating when things seems to come in between all the time and stop the process. Well, I guess I just have to be happy that nothing worse happened and find a new day for the photos...

lördag 7 januari 2012

Söta Percy II



Kristian tog några foton med telefonen när han var uppe och jobbade med detaljer på lösdriften...
Kristian took some pictures with his phone when he worked at the barn.

Söta Percy



Äntligen fick jag någon vettig bild på Percy.
Finally I got som ok pictures at Percy.

torsdag 5 januari 2012

Veterinärbesök





Jag förstår inte varför, men jag blev trots allt nervös när det var dags för veterinärbesök. Pepper och Percy skulle veterinärbesiktigas inför försäkringen och så behöver de grundvaccineras. Även Calinka fick sig en spruta och hotade veterinären när hon väl var stucken. Veterinärens kommentar var: Det är tur att de inte kan prata (..för hennes kommentar hade man inte velat höra...)Dessutom var ju inte Calinka i centrum.... Eftersom vi inte fick denna händelse på bild fick det bli en på när "hajen" attackerar Percy istället. Man kan inte klaga på att hennes kropsspåk inte är tydligt. Men ofta är det just det - tydligt - och bara ett hot.

Pepper skötte sig ypperligt liksom Percy, även om Percy inte gillade det här med böjprov. Nåja, allt gick bra. Synd bara att Percy precis verkar ha fått ett överben fram. Kan hon ha sparkat sig själv, eller sprungit på något tro?

Percy fick även träna på att ta hästgodis, efter några försök gick det...

I don't understand why, but I got a little nervous when it was time for the vet's visit. Pepper and Percy needed an examination for the insurance and vaccinations. Calinka also got a shot and thretend the vet (when the shot was already given). The vet comment: Luckily they don't talk (..as we wouldn't have wanted to her what she have had to say right now...) Above all, Calinkas wasn't in the center of all attention...As we didn't get a picture of this event I has to be one of "the shark" attacking Percy instead. Can't complain that her body language isn't clear...Luckily it is just that - very clear but just threats.

Pepper behaved very well, as did Percy, even if Percy didn't like the flexion test. Well, it worked out. Sadly, Percy seemed to have gotten a splint on her frontleg. Maybe she has hit her self or run into something?

Percy also got to train on eating horse candy. After a few times she tried it...

måndag 2 januari 2012

Upp och ner


Igår var tanken att jag skulle upp på Peppers rygg. Jag har senaste tiden känt hur han blivit mer naffsig och som om han verkar vill ha hjärngympa. Äntligen hade jag fått tag på någon som kunde vara med och dagsljus. Det känns liksom säkrare att sitta upp på en häst som inte ridit på månader och i grunden inte har så mycket träning om det finns någon i närheten.

Men, Peppers idé sammanföll inte med min. Så fort han kom in i stallet var han oroligare och naffsigare än vanligt. Förvisso blev han väldigt snygg när sadel och träns kom på (WOW tycket både jag och Maggan) men han kom att visa sina absoulut sämsta sidor. Så det blev en lektion i uppförande istället där han fick hålla sig på avstånd, respektera mig och backa från marken.

Varför han blev på detta sätt har jag ingen aning om, men dels var det dagen efter nyårsafton (hur upplevvde han fyrverkerierna som säkert förekom i grannskapet), dels hade det precis snöat under dagen vilket ju får vissa hästar att reagera. Han har även flyttat långt nyligen, från den plats där han växt upp och nu är han plötslig enda hingsten på plats. Utrustningen är ny för honom... Han vet hur han ska uppföra sig, men igår testade han vad som var möjligt. Inte heller det särskilt ovanligt. Calinka har ju hittils varit den som betett sig sämst.

Idag istället fick han komma ut i träns igen och nu gick det mycket bättre. Han fick titta på alla möjliga "läskiga" saker. Hade det inte varit isgata och mörkt hade jag suttit upp på honom, men det får bli en annan dag. Förhoppningsvis snart för han behöver bli av med överskottsenergi och få tänka lite.

Percy fick även hon komma ut på promenad idag. Lite otäckt var det men hon följde snällt med, tom genom en vattenpöl. På ridbanan provade jag att longera henne och fick henne att stoppa och starta ett par gånger i varje varv utan problem. Jag tror aldrig hon gjort det förut...Duktig flicka!

Yesterday the plan was to get on Peppers back. Lately I have felt that he has started to nip more and that he need some brain work. Finally I had find someone that could join me in the stable and it was daylight. I just feels safer to have someone around the first time you get on a horse that has not been ridden for month and are rather green from the beginning.

But Pepper's plans didn't agree with mine. As soon as he got into the stable he started to nip more than ever and was stressed. He got really good looking when all equipment got in, a different horse (WOW said Maggan and I) but he showed his worst sides. So it turned out to be a lesson in respect and discipline from the ground instead.

I don't know why he behaved like this, but I have some ideas. It was the day after New Year (how did he react about all fireworks that probably took place) and it snowed just before we arrived to the stable. It is not long since he traveled long from his birth place and now he is the only stallion at the spot. And the equipment is new to him. He know how to behave, but yesterday he tried to see what was possible. That is not unusual either. So far Calinka has been the one missbehaveing - I guess it was some one else s turn.

Today we had an other session in the bridle and he behaved much better. He followed nicely around a lot of "scary" stuff and didn't question me as much. If it hadn't been dark and the ground iced I had got on his back today. I hope I get there soon as he needs to get rid of some energy and start to work his head.

Percy also got on a short walk. It was a little scary, but she followed nicely, even through a puddle of water. IN the arean I tried to long her a little. I got her to start, walk a bit and stop a couple of times in both direction. I'm not sure she has ever done that before. Good girl!